Nästan Söndag igen !!

Ja tänk vad tiden går och dagarna bara försvinner ändå händer det aldrig något här på bloggen, tyvärr...
Har till och med "lånat" brorsans bärbara för att jag ska försöka hinna uppdatera mer här, men inte det inte..
Kanske beror det på att jag har en liten kille här hemma på 20 månader som ständigt är sjuk och väldigt mammig då så den lilla tid jag har till övers går åt till att hålla någorlunda rent ut här hemma samt till att sova men men någon gång ska det väl ändra sig här hemma också..



Han har nu varit sjuk i nästan 2 veckor.. Det började med att han fick feber förra söndagen 39 grader och han pendlade mellan 39 och 40 grader till torsdagen då fick vi pencillin till honom och han mådde bra på helgen så han fick gå till dagis i måndags och tisdag sedan på onsdagen ja då var det dags igen, dom ringde mig på jobbet , han var jättehänging och snorig ingen direkt feber då men inte alls dagis förd. Så jag ringde och bokade tid hos min läkare åt honom och vi gick igenom ordentligt, han hade hög sänka (även då han fortfarande gick på pencillin) så det blev ny sort av det och sen var han full av slem i lungorna så han fick andas i en liten maskin för att kunna andas lättare, så nu har vi konstaterat att han har förskylnings astma, samt är väldigt infektionskänslig. Och det vänder förhoppningsvis runt 3 års ålder.
Så nu blir vi hemma tills på tisdag om han blivit någorlunda bättre, och det tror jag för redan i dag har han varit på bra humör och pigg..



Så vi tog med oss syrran och åkte ner till Ishuset så hon fick åka lite skridskor som hon så mycket gillar, ja hon måste ju också få lite roligt även om man inte kan göra allt hon vill då brorsan jämt är sjuk..
Det är tur hon har sina kompisar hon kan vara med när mamma är upptagen av lillebror, tur man har en sån klok dotter ibland, visst har även hon sina sidor men just nu är jag glad att hon är som hon är emellanåt.

Ja sen jobbet hmmmm, där kommer man aldrig igång ordentligt, då man är hemma minst 2 veckor varje månad, men det är tur mina kära kollegor på avdelingnen är så förstående som dom är. Men man undrar hur länge dom orkar, själv blir jag bara stressad av att aldrig komma in i allt, det här är inte bra för mig med vad ska man göra, alla säger att det är ok men man får ju sådana skuldkänslor, FAST JAG VET ATT JAG inget kan göra åt det. Men det känns inte bra.. Jag vill ju visa att jag vill, kan och orkar jobba som jag ska nu..
Det som oroar mig mest nu är att jag på grund av all denna "under" stress jag känner ska falla tillbaka till gamla tider, men jag hoppas jag blivit så pass stark att jag ska orka så emot det..

Nå detta var ju inte det mest positiva inlägg men jag kände att jag ville skiriva av mig lite.. Ska se om nästa inlägg blir lite gladare..

Många Bamse Kramar på er mina kära vänner