Äntligen lite bilder inne...

Ja ha då har jag suttit här nu och försökt att fixa och trixa med bilderna men blogger vill inte att jag ska visa er några bilder från helgen och annat..

Men nu har jag försökt att länka bilderna istället så vi får se hur det går.. Åtmindstonde tills jag får fason på det andra..

Så jag börjar med att visa er hur lindrigt Trissa hade det med hennes vattkoppor, hur skönt som helst, men då vattkoppor är så smittsamt så får honju inte träffa kompisar och vara ute så mycket som hon skulle vilja, så vi hade det såå Tråkigt tillsammans enligt henne själv.. Jag var världens tråkigaste mamma som inte lät henne vara ute med kompisarna och speciellt närjag inte hade tid med henne hela tiden hon ville..
Men men man får vara glad att hon ändå fick det lindrigt såatt det försvann på en vecka och i dag har hon igen varit på dagis och trivts som fisken i vattnet, nu väntas bara gymnastiken igen kl 17.00..

Sen hade jag tänkt att visa er bilder från kyrkan hur fint vi gjort det på mammas och pappas grav,

Här har vi nu tänt ljusen och lagt dit kransen (som inte syns så bra på bilden). Vi har "gravvård" på graven som det så fint heter, men det är alltid vi själva som planterar och håller på det är det minsta vi kan göra för allt mamma gjorde för oss barn när hon fanns tycker jag.. Sen är det alltid myssigt att få gå dit och tända ljus och tänka på henne lite då och då.. Nu undrar ni säkert varför jag bara skriver om mamma och så , men jag har aldrig lärt känna min pappa då han dog när jag endast var 2 månader så det har varit mamma och jag själva den största delen av min uppväxt ja sen mina syskon också då.. Men mamma var mitt allt..

Det var så myssigt här i veckan innan vi skulle till graven och fixa då började Trissa att fråga om mormor och varför hon var död och så vidare, sen sa han att hon älskade mormor fast hon var en ängel men hon ville hemskt gärna krama henne för hon saknade henne, då sa jag att hon det var inte lätt men att hon får tänka på mormor i alla fall, och hon säger att honkan ju krama gravstenen för den tillhör ju mormor.Då blev jag väldigt glad och sa att det måste vi verkligen göra när vi kommer dit nästa gång..

Här har vi tänt ljuset för mamma och pappa som tänds lite då och då när jag känner att jag vill tänka lite mer och känna att mamma finns hos mig.. Och Trissa kan säga till när hon vill att vi ska ha tänt och då får hon det självklart också..

Nu måste jag gå iväg med Trissa till gymnastiken så att vi inte kommer försent, vi har ju ingen bil i dag då pappa har dentill jobbet så ut i regnet ska vi, inte det roligaste men ett litet måste..

Vi får höras och synas snart igen.. Ha det gott nu allihop och ta hand om er..

Kramis Camilla